Hud
Kategori: Sjukdomen
Jag sa till psykologen att jag vill leva tills jag får rynkiga händen. Jag som hade svårt att förstå hur min egen mamma skulle kunna bli gammal, möter plötsligt åldrandet i min egen spegelbild. Hur självklart det känns att mina händer kommer bli som mammas och hur mammas långsamt blir som mormors. Mjuka graciösa händer, födelsemärkena och ådrorna. Hur huden spänner sig försiktigt över knogarna som metodiskt drar årorna fram och tillbaka i den svartjärade ekan över sjön. Hur ironiskt att jag i somras simmade naken bland näckrosorna och tänkte att det kanske är denna ensamma lilla sjö som är den heliga gral. Om jag bara fortsätter doppa mig i dess coca cola färgade vatten så kommer jag bli odödlig.
Jag måste få ta det på allvar. Det är mitt universum det handlar om.
Och på vägen ut från psykologen sjunger fåglarna i dur och blommorna på trädet vid tunnelbanan öppnar sig sakta mot solen och staden.
